You’re a lovekiller, you’re a murderer

Jag går på tomma gatan, på vägen av krossade drömmar.
Jag går ner vid linjen, som skiljer på mig någonstans i mina tankar
På gränsen vid kanten, går jag ensam.
Mitt tomma hjärta, är det enda som fortfarande slår.
Här kommer regnet igen
Det faller från stjärnorna
Dränkt i smärtan igen,
Vi blir som vi blir.
Mitt minne kanske vilar
Men aldrig kommer jag att glömma vad jag förlorade, vad du gjorde.
Så snälla bara väck mig, när september är slut.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0