Åh, hela mitt liv är så komplicerat just nu! Jag är känslomässigt utmattad. Jag lägger för mycket energi på kärlek, så mycket att när det går åt helvete så känns det som om jag bara vill försvinna. Bara en liten stund, bara för att se om han saknar mig, om han bryr sig. Det är som om han läser mina tankar, vet vad jag tänker, så allt jag vill att han ska göra och säga, skiter han i.
Till det positiva eller ja, också negativa. Jag tycker om allt som har med honom att göra, hur han kollar på mig, hur han rör mig, hur han kysser mig. Han får mig må otroligt bra, men ändå så fruktansvärt dåligt. Mina känslor är så blandade, vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte hur jag ska reagera på allt som händer. Men en sak vet jag, jag är svag. Så grymt svag. Och då känns det som om han utnyttjar det, så grymt mycket. Han vet att jag kommer falla tillbaka. Jag skulle aldrig kunna säga EN sak som jag älskar hos honom, aldrig. Jag hade inte kunnat välja, eftersom hela han, ALLTING som har med honom att göra är så jävla underbart. Detta får mig må dåligt. Jag vet att mitt hjärta inte kan gå vidare, inte än. För den platsen han har i mitt hjärta, den kommer ingen aldrig någonsin kunna ta ifrån honom.
Behövde skriva av mig lite.
20/7.