Kanske ska be om ursäkt för det förförra inlägget jag skrev. Är bara så arg på vissa idioter som tror att dom kan behandla mig hur dom vill.
Men vi kör på det Emy sa "Fuck our ex, but no we fuck our next". Så rätt:) hihi.

Åh, hela mitt liv är så komplicerat just nu! Jag är känslomässigt utmattad. Jag lägger för mycket energi på kärlek, så mycket att när det går åt helvete så känns det som om jag bara vill försvinna. Bara en liten stund, bara för att se om han saknar mig, om han bryr sig. Det är som om han läser mina tankar, vet vad jag tänker, så allt jag vill att han ska göra och säga, skiter han i.
Till det positiva eller ja, också negativa. Jag tycker om allt som har med honom att göra, hur han kollar på mig, hur han rör mig, hur han kysser mig. Han får mig må otroligt bra, men ändå så fruktansvärt dåligt. Mina känslor är så blandade, vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte hur jag ska reagera på allt som händer. Men en sak vet jag, jag är svag. Så grymt svag. Och då känns det som om han utnyttjar det, så grymt mycket. Han vet att jag kommer falla tillbaka. Jag skulle aldrig kunna säga EN sak som jag älskar hos honom, aldrig. Jag hade inte kunnat välja, eftersom hela han, ALLTING som har med honom att göra är så jävla underbart. Detta får mig må dåligt. Jag vet att mitt hjärta inte kan gå vidare, inte än. För den platsen han har i mitt hjärta, den kommer ingen aldrig någonsin kunna ta ifrån honom.
Behövde skriva av mig lite.
20/7.

"Varför är allt jag gör så fel? Varför håller folk inte det dom lovar? Så fort man är lycklig igen, försvinner det lika fort. Det är ju inte ens värt att försöka bli det längre? Det är ju lika bra att jag fortsätter må så grymt dåligt, eftersom INGEN kan göra saken bättre. Bara göra det värre."

Detta och mycker mer har jag i mitt huvud denna "underbara" morgon, kommer inte bli en bra dag. 

I don’t like thinking about the past, because I start thinking “it was so simple. So easy. And you took it all for granted. And you never get it back.” And then all these emotions start building in my chest, behind my eyes, clouding my thoughts. And I can’t speak, can’t think and the only thing I know is, I miss how it used to be, I miss who I used to be.